Chronicles 3 och flygplatsreklam

Likt resten av Nikes Skateboarding-avdelning så lämnar denna filmen mig kluven om dess existens.

Å ena sidan så skönjer cynikern i mig cynikerna bakom filmen. Trots skönt sladdriga landningar med ett leende på läpparna, feel good-musik och bro-footy så väcker det jag ser aldrig någon riktig entusiasm. Den goda vibben är som bortspolad av min äcklande misstanke om att filmen är ett resultat av en marknadsundersökning och att jag bara är en lättlurad bullet point i en lista över kundgrupper. Motsägelsefullt nog så känner jag samtidigt också att filmen inte riktigt är gjord för någon. Eller, jag inser ju att den är gjord för någon, men precis som med Propeller, så kan jag omöjligt pinpointa vem som hade kunnat bli riktigt rörd av Chronicles 3. Filmen lider av samma syndrom som flygplatsreklam – målgruppen verkar vara en så sinnessjukt bred skara människor att det omöjligt går att adressera allas intresse. Samtidigt så hyser företaget bakom ett gigantiskt marknadsvärde, vars image man inte gärna riskerar i onödan. Och det är ju ingen överraskning egentligen – som bekant så råder djungelns lag i det kapitalistiska samhället och man kommer inte dit Nike är utan att kliva över sin beskärda del skändade lik. Brand identityn värdas så otroligt mycket mer än att väcka stoke hos några arbetslösa, weedstrumpebärande skatare som dessutom säkert piratat filmen till att börja med.

Under dryga halvtimmen så kommuniceras ett kirurgiskt sterilt budskap. Låtarna som ackompanjerar åkningen rinner av ens medvetande som om man hade haft teflonmössa på huvudet. Det hade lika gärna kunnat vara samma treminuters lagomrock som spelats på repeat genom hela filmen, bortsett från avstickaren (snodd från Gina Tricots butiksplaylist) som Trevor Colden åker till. Trots att filmen försöker förmedla någon slags crew-känsla, så återspeglas åkarna på ett orimligt ytligt sätt. Detta trots att det är ett anhang gubbar med en samlad mängd excentricitet nog för två och en halv befolkning. På sin höjd så får man se åkarna kontextslöst tramsa och dansa med sina kollegor som om det vore ett mellanspel på Ellen DeGeneres Show. Just avsaknaden av kontext är något som går som en röd tråd genom filmen. Handlingar inom kontext betyder att man tar ställning till något, vilket försvårar leveransen av specifikt reklambudskap. Här finns inget mål att väcka eftertanke eller att kritisera/kommentera någonting som helst. Trevor Coldens ender välsignar en knasläbbig hubba med lite mörka hjulspår (som bsnbs på hubbas brukar göra) och väcker därmed vreden hos en statist i en Nike-tisha. Då vandalism troligtvis rimmar illa med Nike Corporations Corporate Social Responsibility, så skohornas det in ett klipp där Trevor och Lance snällt målar över skatemärkena med betongkantens ursprungliga mentalsjukhusgula färg, som de goda medborgare dem är. Skateboarding är inte ett brott, minns ni?

Å andra sidan så innehåller filmen ett klipp på när Lance Mountain flippar ett picknickbord.

Edits!

De senaste månaderna har det bakats hela 2 (TVÅ) edits, som fram till detta inläggs publicerande ej hade hittat ända fram till bloggen. Eftersom jag befinner mig i Arvika under sommaren, så kände jag att det var i sin ordning att lägga ut dessa även i detta medium.

Det första är vårt bidrag till Royale Skateshops filmar-tävling. Eftersom reglerna bestämde att alla klipp skulle vara filmade i Helsingborg, packade vi våra saker och drog ner i två omgångar och filmade lite allmänt trams och blev belönade med en delad andraplats och hurra-rop på den efterföljande festen.

 

Det andra klippet som vi kan bjuda på är en snabb edit från ett par sessions i maj/juni där vår egen Filip "Tebakka" Jevinger har specialtillverkat det första musikspåret.

Lyfestyle

Utesäsongen är igång för fulla muggar, och just nu är större delen av BKD nere i helsingborg för att filma till vår part för Royale skateshop's film-tävling. Själv är jag i Arvika och sysslar med viktigare saker, men satte ihop en ny liten edit på tåget. Hoppas det smakar:

AN10

Det må ha varit dött här på bloggen ett tag, men tro inte att BKD tänker ta sitt sista rossliga andetag än.
Under de senaste månvarven har det blivit några varv på diverse åkbara banor, där det konvexa glaset främst varit riktad mot vår egen Steeze-maestro: Anton "Fernet" Nilsson. Mannen man gärna suger i sig åtskilliga body-shots från. För att se ett ihopkok av detta material, flukta nedan.

Löv, kistor och stråkar.

Igår stack jag och Adam ut på gatorna för att rulla bräda. Det slutade med att jag filmade mycket dumheter, och en sammanfattning av hur en session med Adam i mjukisbyxor kan se ut hittas nedan:

Kickers & Lines

BKD-gänget med Szchakalen i spetsen (och många andra) håller i detta nu på att bygga en ny streetyta i Actionhallen.
Detta medför såklart att det kommer bli svinbra, men också att vi skejtar en del på grejerna mellan varven.
Klippet nedan är från senaste sessionen och man kan bl.a. se bakad-bröderna, Flemming och David slänga ner hammaren.

Kärleksbrev till kärleksbreven

Här satt man på sofflocket en sönnakväll och försökte stänga ute komplicerade tankar och besvär, lyssnandes på senaste upplagan av Defekts podcast Kastat i Etern när namnet 'Jeff Grosso' via vibrationer i luften överförts från min dators högtalare till mina öron, varpå mina trumhinnor sattes i vibration, rörelsen överfördes till innerörat med hjälp av de tre hörselbenen (hammaren, städet och stigbygeln) till det ovala fönstret, som sitter i ena ändan på hörselsnäckan, vätskan i hörselsnäckan via ovala fönstret sättes i svängning och det uppstod vågmönster i vätskan som deformerar basilarmembranet som gav information om den inkommande signalens frekvens och amplitud, registrerades av de Cortiska organen och signalen från detta skickades vidare till hörselcentrum i hjärnan via hörselnerven och direkt ger mig både hjärtklappning, råbånge och en tår i ögonvrån.

Som den obildade plebej jag är så var fenomenet Jeff Grosso så otroligt tunt utbrett på min macka fram tills jag lyckades korsa vägar med det stora, onda företaget Vans och deras försök till att massera våra köpesinnen möra innan slakt via kredit med hjälp av denna otroliga människa och hans kärleksbrev. I podden var det tal om en intervju med honom (!) från 1990 (!!) som gick att läsa gratis på Thrashers hemsida (!!!). Needless to say, podden pausades snabbt som kuken. Musiken stängdes av. Flikar kryssades. Persienner rullades ned. Supermaktsregeringar stängdes. Om det inte varit för att jag lyckats behålla vettig kroppstemp i endast shorts och en tisha så hade jag deklarerat all aktivitet ända ner till nukleär nivå som lagd på lut.

Denna intervjun, vänner.

Jag länkar den till er nedan, läs den, känn efter, tänk efter och sen läs den igen. Sånt här ska man väl inte kunna läsa i skatemedia? Ett leende på läpparna på grund av en så stark glöd som väcktes inom mig att jag inte kommer kunna sova tills jag lyckats skata av mig. Skatepuleri asså, fy fan så fint det kan bli.

Höstsamba

Så var det höst igen. Många börjar deppa när denna årstid rullar in, men varför?

Hösten är nog den årstid som passar uteskibb bäst. Man kan ha på sig långbyxor och tröja, slippa svettas som en jävla gris, gruset är sedan länge bortsopat och kvällarna är numera mörka. Och känslan av att skejta i mörkret är sjukt tillfredställande. "Det glider bättre på natten" stod det som undertext till någon cool bild i Giftorm för en herrans massa år sedan. Vet inte om jag håller med rent bokstavligt talat, men känslan av att glida över en curb i mörkret är lite mer tillfredställande än i gassande sol. 

  Bjuder på ett litet klipp från de två senaste sessionerna + en sammanfattande line från soligare dagar. Hoppas det smakar.

Pontus Alvs Trocadéro Days

Detta är hett stoff, så jag bara länkar.

Splooge

Wow, har Internet levererat idag eller? Som alltid kör vi här på Bakad-redaktionen endast med det senaste exklusiva så därför länkar jag nu ett halvår gammalt klipp på det bästa en man kan få, Austyn Gillette. Klippet kommer säkert från någon rulle, men jag har för mycket halsbränna för för att gita researcha.



Och SOM han kör, den jäveln. Kommer behöva använda både fingrar och tår för att räkna alla nya hål denne man fläker upp i stritan, herre min kors. Och kolla in backside smeden han lägger vid minutstrecket och begrunda ditt jävla liv, käre läsare.

Här sitter du i dina kalsonger och arbetskängor och ser denna otroliga varelse manövrera ett spett så effektivt att du känner kolesterolet från thaikuben du käkade till lunch täppa igen ryggmärgen på dig, samtidigt som han är så estetiskt tilltalande att du antagligen hade kunnat dränka en herrelös hund i din flickväns underbyxor om du hade visat en bild på honom i fyra sekunder, TROTS att han är klädd som en Draco Malfoy som i blindo våldsrånat Hästa-Freddies garderob.

Helvete så fint.

Bakad - Roadtrip 2013 Teaser

För någon vecka sen fyllde Bakad-gänget en bil med folköl och skatespjut och gav sig ut för att bränna omkring från stad till stad. Förutom att det konsumerades 18 sexpack folköl så filmades 3 miniDV-band upp och i väntan på att detta ska redigeras på ett vettigt sätt bjuds här på en litta teaser!

(Låt: Kilroy - Good Time.)

CALLUM PAUL

Vi här på Bakad-bloggen är måna Er läsare. Vi vet att det kan vara grisigt att hasa sig till fabriken i allmänhet, men på måndagar i synnerhet. För att ge er styrka nog att slå chefen i drulen/livmodern när h*n förtjänar det så kompletterar vi förra inläggs breaking release med en ny part med Callum Paul. 230 centimeter australiensiskt gnissel och tissel.



Lyssna på DK idag.

***SOLO JAZZ*** [240p] (OFFICIAL VIDEO) [BRONZE HARDWARE EXCLUSIVE] [VERY RARE]

Nämnt i förra inlägget, nu släppt officiellt på WWW. Varsågod att frottera dig i den oändliga lyxen som är 56k.

"I love it so much, I want it to die"

...yttrade en gång Jason Jessee, på någon av skateboardingens glansdagar. I en tid när skateboardåkare helt seriöst stämplas 'atleter' och energy-företag två gånger per månad lyckas uppfinna nya plagg att kränga med sin logotyp på så kan det kännas mer relevant än någonsin tidigare. Sjukligt stora företag som Nike, Adidas och New Balance är alla etablerade på skatescenen och, av någon anledning, respekterade av dennes publik som om de varit där sedan blonda, långhåriga pojkar åkte barfota på en tvåtumfyra. Det hade kunnat se rätt jävla dystert ut.

Men när mängden pengar som kostymnissarna skönjer i skatevärlden växer som en fet sydstatsbäbis och orsakar en flodvåg av skit, både hackat och malet, så är det inte utan att möjligheten ges för en handfull guldkorn att spolas iland samtidigt. Nedan länkar jag några trailers för kommande skaterullar som varenda en kommer vara givna köp för min del, trots studentbudgeten. Eldsjälar, som skaparna bakom dessa, är de som verkligen hindrar skateboardindustrin från att ruttna ända in till kärnan.







På tal om eldsjälar, så skickas lyckönskningar och gratulationer till Daniel på Royale Skateshop i Helsingborg som nu för andra gången genomfört en lyckad fortplantning med sonen Morris som resultat. Grattis!

I andra nyheter kan sägas att Bakad Inc. inför Q3 2013 gjort en hård ekonomisk satsning på videograveringsverktyg i form av en Panasonic DVC30, så nu har vi fan ingen ursäkt till att inte filma längre (ännu, vi kommer nog på något).  En första utsöndring från detta japanska under av elektronik kan beskådas nedan.



Hej.

Själve Phan

Dags för skatepuleri i kateogorin hip hop här på eran mest favvo webbplats av de alla, så tuck in ya chains och ryck upp byxbenen från under hälen.

Entiteten William Phan - som kring millenieskiftet hade en part i Lordz tvärfeta They Don't Give a Fuck About Us och sedan helt sonika försvann från skatescenen - har förärats en QuarterSnacks Re-Edit. Ni borde egentligen sökmotorera varenda liten vrå av informationsnätverket efter klipp på denne asiatiske dvärggangster, men vi förstår att tid är pengar och länkar därför QS' ihopklippedipp. Att kunna skata snyggt och långsamt är få förunnat, men Wille har det. Notera poppen ut från flip backside nosebluntslide mot slutet. Huga!

Instabakad

Om någon undrar varför det inte lagts upp något tramsigt klipp från oss i BKD, så beror detta på att vi har haft tekniska problem efter en fyllesession, så kameran fungerar nu bäst till stum-film. Vilket är lika tillfredställande som pizza utan ost.

För att ändå stilla ert enorma intresse av vad vi gossar håller på med lägger jag upp lite allmän skit från instagram etc:

från @bagd

@antonfernet gör en bs nosegrind.

från @fjantonsmuts

från @fjantonsmuts

från @bakad

från @hansaron

Flemming på Lakai!

Göteborgssonen Flemming Pedersen har skaffat sig en ny skosponsor i form av Lakai! Vi på Bakad gratulerar till denna landvinning och passar även på att önska er alla en glad midsommar med barcelona-skibbande av rang från ovannämnda ripper:

Magenta släpper nytt och vi bräcker tio lax

Åh, solen skiner ute. Jag väntar på en schysst skjuts från mellansyskonet Fernet upp till Höganäs betongpark. Igår fick bloggen sin 10.000:e besökare, vilket givetvis lär firas om en inte allt för avlägsen framtid, förhoppningsvis med bild- och videomaterial för er hängivna läsare.

Som semesterersättning på lönespecen så stöter jag dessutom på Magentas senaste hittepå från SF. Carlos Young, yvig och ärlig som alltid, renar min själ som kaustiksoda och jag får abstinenssvettningar av peppen bara av att sitta och skriva detta. Flukta gött nedan och följ vårt exempel och dra ut å åk.




Länge leve Bakad!

Quartersnacks bjuder på disharmonier, stök och jazz.

När ens ender är att man gör ett trick och landar med ena foten i backen och andra på brädan har man absolut gjort sig förtjänt att hamna på denna blogg. 

Mango, din magnifike fan.

Bland det bästa jag sett på länge, och då kompenserar jag för min eventuella partiskhet då jag ÄLSKAR MANGO MILLIC! Back to back bennetgrinds, bs boneless-hammare. Fan. Mango, din jävel. Du är så högt upp att stilpolisen inte ens kan komma åt dig.