Till Synes Sköna Truckar

Integritet och moralisk konsekvens är knappast de mest centrala av Bakadbloggens anletsdrag, vilket ännu en gång cementeras av inlägget ni nu börjat gäspa er igenom. Diametralt motsatt förra inläggets självbefläckande prosa och djupsinnighet så erigerade idén att göra en klassisk klickhora till inlägg, nämligen en topp fem-lista. Det finns bara en väg till internetburen framgång, och den är rätt genom klickonomins midjedjupa träsk. Temat tänkte jag skulle vara Till Synes Sköna Truckar, och jag tänkte lista fem parts där subjekten benyttjar sig av hjulupphängningar på ett sätt som får det att pirra i salta biten.

Schysst truckanvändning har ständigt visat sig vara nyckeln till mitt (och säkert många andras) hjärta, men dess på grund av dess abstrakta charm så har svängen ofta fått stryka på foten när det skall hyllas, i förmån för flippar och annat.

Nu löser inte jag att riktigt i ord raljera kring fenomenet heller (kvacksalveriet går som en röd tråd genom detta inlägget), så här nedan har jag fåordigt men multimedialt listat en handfull goa exempel som får dig att spänna upp donen. Väl mötta.


Alex Olson, 2:04 och framåt:




Ishod Wair i Paych:





Patrick Houngtrys fem sekunder av fame via första tricket i La Capsula Magenta Bordeaux 12/10





BA, den vänlige jätten, jazzandes fram på en trottoarkant i Welcome to Hell:




Jameel Douglas, stilandes något djävulskt på höga, riserpadförsedda truckar. 4.40 och framåt:

Fy i helvete vad gott.

Hur man firar ett utfört trick.

Farsan skickade en länk till mig över Facebook. Det visade sig vara ett klipp på en väldigt ung tjej som skejtar en biffig pool. Det som stod ut mest i det klippet är hur jävla glad och nöjd hon blir när hon sätter rock'n'roll för första gången (2:19)! Blev fan tok-stokad på det. Fucking pure jävla lycka:

Splooge

Wow, har Internet levererat idag eller? Som alltid kör vi här på Bakad-redaktionen endast med det senaste exklusiva så därför länkar jag nu ett halvår gammalt klipp på det bästa en man kan få, Austyn Gillette. Klippet kommer säkert från någon rulle, men jag har för mycket halsbränna för för att gita researcha.



Och SOM han kör, den jäveln. Kommer behöva använda både fingrar och tår för att räkna alla nya hål denne man fläker upp i stritan, herre min kors. Och kolla in backside smeden han lägger vid minutstrecket och begrunda ditt jävla liv, käre läsare.

Här sitter du i dina kalsonger och arbetskängor och ser denna otroliga varelse manövrera ett spett så effektivt att du känner kolesterolet från thaikuben du käkade till lunch täppa igen ryggmärgen på dig, samtidigt som han är så estetiskt tilltalande att du antagligen hade kunnat dränka en herrelös hund i din flickväns underbyxor om du hade visat en bild på honom i fyra sekunder, TROTS att han är klädd som en Draco Malfoy som i blindo våldsrånat Hästa-Freddies garderob.

Helvete så fint.

Själve Phan

Dags för skatepuleri i kateogorin hip hop här på eran mest favvo webbplats av de alla, så tuck in ya chains och ryck upp byxbenen från under hälen.

Entiteten William Phan - som kring millenieskiftet hade en part i Lordz tvärfeta They Don't Give a Fuck About Us och sedan helt sonika försvann från skatescenen - har förärats en QuarterSnacks Re-Edit. Ni borde egentligen sökmotorera varenda liten vrå av informationsnätverket efter klipp på denne asiatiske dvärggangster, men vi förstår att tid är pengar och länkar därför QS' ihopklippedipp. Att kunna skata snyggt och långsamt är få förunnat, men Wille har det. Notera poppen ut från flip backside nosebluntslide mot slutet. Huga!

Flemming på Lakai!

Göteborgssonen Flemming Pedersen har skaffat sig en ny skosponsor i form av Lakai! Vi på Bakad gratulerar till denna landvinning och passar även på att önska er alla en glad midsommar med barcelona-skibbande av rang från ovannämnda ripper:

"lurknyc" släpper slutedit på Surveillance tape-serien

Har ni missat nämnd youtubekanal så bör ni läsa på. För några dagar sedan släppte de en längre edit på dryga 20 min. Väldigt bra grejer.

Länkade det innan jag såg klart hela.

Det ryktas i kommentarsfältet om ett rätt giftigt benbrott någonstans i filmen, jag har inte kommit dit ännu men tänkte ändå höja ett varningens finger.

RVCA tappar fästet, Nestor till undsättning.

Efter Eswic-räden 2012 när ett gäng lämnade så tycker jag RVCA tappat charmen lite. Jag hade t.o.m. gått så långt att jag sagt att man har ett relativt namnsvagt team, även om man ligger inne med Cory Kennedy (som dock inte är med i aktuellt klipp). Det läggs trots allt en hel del galna saker i länkat klipp men jag var fortfarande inte helt övertygad. Det läggs en massa fokus på annat skit, surf- är större än skateteamet, det sponsras i var/varannan hörna av "The Octagon" och man ger penslar till aspirerande konstnärer. Mycket tosserier, ursäkta min skånska.

Något som motarbetar detta är att man har Nestor Judkins på teamet. Fan vad jag gillar åkare med den attityden som han har, bara principen att han alltid glad och verkar positiv gör så mycket. Jag tror att de yngre åkarna behöver mer av denna bilden istället för motsatsen.

Utöver hans felfria image så åker han med en stil jag bara kan drömma om. En back tail från han säger mig 100 gånger mer än samtliga burslagsmål som någonsin hållits, oavsett burens form. Mer fokus på filmer som denna om man på RVCA vill behålla guldåkare som honom.



Lägger till ett klipp till, med vad som kan vara top 5 lines någonsin. Jag är svag för lines utan pushande, när man dessutom landar ett trick i rätt fotpositionering för nästa så är jag såld. Tryck här för facit.

Vad i krösus namn hände med Scott Johnston?

Han fanns länge med i den mest svängen uppmärksammande svängen i och med Chocolate men försvann ganska abrupt efter Fully Flared. Jag bestämde mig för att leta reda på var denna tjommen egentligen håller hus för tillfället och ramlade över fler guldkorn än jag kan förmå att dela med mig av.

Hans spons-historia kan nog sammanfattas med Mad Circle -> Chocolate där det tidigaste jag hittar är 411 nummer 3 (!), en släng av OG-varning på den tidiga utgåvan. Året är '93 och formatet "Profile". Det upplägget har ändrat sig drastiskt på 20 år.



Nästa är hans Penal Code-part.



Slutligen hans koncisa men ack så sevärda del i "Chocolate Tour" anno 1999.



Efter några vändor på internets motorled så finner jag att Scott numera sitter och ritar pjuck till gammelhökens kimrökande avkomma på Lakai. För mer om scotty too hotty får ni besöka sidan som håller aktuell intervju.

Porr, spetsmustasch och Josh Kalis-fascination

Det är inte bara få skejtare utan få människor som är så intressanta som Richie Jackson. Jag må ha väldigt delade åsikter om RIDE channel men de skrällar ibland, helt klart.

Här är en "Free lunch" som inte går av får hackor. Blunda för introt.

Nytt fast ändå Retro - Shawn Powers

Shawn Powers var för mig en okänd förmåga vars namn jag hämtade upp från Defekts podcast Kastat i Etern. Han verkar visst vara inne hos Fryshusets skolade kombatanter, så jag var ju tvungen vad denna kille är för något.

En snabb sökning på youtube ledde mig till detta klipp: 

Efter den första linen bestående av endast ollies hungrade mitt sinne efter mer. Det här med att pusha fart i nedförsbacke med truckar lösare än diarré och göra en fet ollie och ihopkrupen vobbla fram med en motsägelsefull fullständig kontroll ger jag alltid tummarna upp till!

Hatare kommer nog reagera på att Shawn kör med en retrostil ala tidigt 90-tal, och att den där heelflippen är förjävlig i sin raket-sketchyness. Jag tycker dock att klippet känns fräsch, även fast den har tydliga hyllningar till forna tider.

Hela klippet är ju jävligt gött, men om man ska vara kritisk så är det bara vid 1:52 jag kan vara det.
Helmålad grippa OCH färgade kanter funkar tyvärr inte. Det ser fan förjävligt ut. 

VIC'S MARKET - hela filmen.

Ni som inte legat och vaktat på bockarna Bruse de senaste åren har någon gång stött på Vic's Market. Hur som haver, de är ett gäng pöjks som började lägga upp klipp på youtube som en reaktion på Sk8rats (om man får kalla det för) framgång. De ska enligt äldre sägen komma från samma lilla ort som Cory Kennedy, Shane Auckland och hela det gänget som startade redan nämnt märke.

Trots alla likheter så finns det en viss differens.

5 snabba med Pontus Alv!

Efter alldeles för många långa nätter av funderande över hur vi ska lyckas vinna er läsares hala gunst och stilla vårt bekräftelsebehov så har vi kommit fram till något som vi tror ska falla er precis i smaken.

Vi tänkte introducera en ny, återkommande, sektion på bloggen som rubriken redan avslöjat namnet på och först ut är ingen annan är mister Polar själv, därav:

Vad hade du helst gjort?

• Pusha mongo - Referera till fakie som switch nollie

P: Switch nollie det är ju endast ord det kan ju inte skada ngn. men pusha mongo gör ju ont i ögonen på folk.

• Benihana - Stiffy

P: Vet inte vad Stiffy är för ngt men det måste ju vara bättre än benihana….

• Hjulgrafik utåt - Färgad hardware

P: Hjulgrafik utåt är ju fett det beror ju på hur man gör det. Har heller inte så mycket emot färgad hardware, det är inte så farligt. Finns värre saker. 

• Pogo - Primo

P: Jag hade gärna velat kunna primo slides det är ju svinkoolt.

• Mallgrab - Rocketflip

P: Rocketflip är ju fett titta bara på Gonz kickflip över the gonz. Classic shiit. Eller gonz seq när han gör en kickflip över en kruka från en bump bredvid en bensinstation i en gammal real annons. Classic shiiit!

Efter att fått komma lite under skinnet så tackar vi mr Alv från botten av våra hjärtan och firar med att titta på Polars promo.

Över och ut!

Dåtida stil, nutida stofil.

I hopp om att finna lite inspiration inför kvällens skaterunda så satt jag lealöst och letade klipp, jag kikade lite favoriter och kom över ett klipp som fick mig att stanna till i mitt annars hänsynslösa fluktande till nätsurf.

"Robbie McKinley - Yeah right! - Girl"

Min primära tanke, då denna film sitter någon stans i reptilhjärnan hos de flesta skateintresserade, stannade vid "lurendrejeri", tätt följt av "... så finns det ingen som heter." Jag startar klippet utan varken aningar om vad jag ska bemötas av eller något som ens påminner om förväntningar. När under det inledande klippet ser den genomsyrande estetiken som finns i "Yeah right!" så förstår jag att detta faktiskt är en åkare som fanns på teamet.

Filmen "Yeah right!" tillgodosågs mig och en gammal samtida brädsparkare från Rydebäck vid namn Fredrik Ekman av en mycket äldre bekant till hans bror som, även han, i sina dar sparkade bräda. Vi satt på hans pojkrum och sög åt oss allt som vi i skateväg kunde komma över och denna film måste ha varit höjdpunkten. Det skulle ta närmre ett decennium och hans tillbakadragande från skatekarriär innan jag först såg Robbie McKinley. Lite som tjejer som började gilla Heath Ledger, minus tiden... och motvillig död istället för pension.

Jag kommer att bifoga två klipp i inlägget, ett är hans enda riktiga part, från "Yeah right!" och den andra en indiegrej som filmaren Tim Dowling mekat ihop, "Listen". Namnet kommer ifrån att de inte hade musik i filmen, man skulle "lyssna på åkandet".

... Ni vet, det som PJ Ladd gjorde.

Det är svårt att tro att hans del i "Listen" är från 1998 ( ja, nittonhundranittioåtta ) och tillgodosett av "YR-parten så kan jag inte för mitt liv förstå var denna snubben är nu..

Jag får fortsätta att i mitt intensiva sökande för att få fram att Robbie gick av Girl strax efter debuten då man inte ville göra honom till proffs. I en intervju med Rick Howard så berättar man hur han "... gick rakt ut genom dörren för att inte komma tillbaks."

Med detta så lämnar jag er med dessa två, nu smått hypade klipp med vad jag anser vara en av de åkarna med bäst stil genom tiderna. Om inget annat så borde han krönas som den mest principfasta.

Förresten, det var denna snubben som hittade på "Sk8 dice", så ja .. glöm allt jag skrev.

Yeah right!

Listen

Lucas Baxter-Fukuhara

Adidas Skibboarding har släppt nya proffsdojjor, och det är inga mindre än Lucas Puig och Silas Baxter-Neal som har fått nya modeller. Och jag måste säga att båda ser riktigt trevliga ut!

Lucas

Silas

Eftersom det regnar här i Gbg så lägger jag ett lite mysigt skibbhalls-klipp. Innehåller både tre ränder, no-complys och wallies. Krydda med en avslappnad stil och ett japanskt namn så blir iaf jag nöjd.

Känslosamt

Usch ja, idag var en ytterst upplysande dag i skateboardåkningens helande effekter på själen. Jag ska berätta:

Idag, fredagen den 20:e juli, detta barnens och frodighetens år 2012, har varit en regnig jävla dag. Från morgon till kväll ösregn.
Med två omtentor lurande i vassen så spenderade jag större delen av dagen sittandes på Helsingborgs Stadsbibliotek, regnet fullkomligt vräkande ner utanför fönstret.
En stund rusade jag iväg och köpte en kebab på Frikko's gatukök, som av någon otroligt svårmotiverad anledning fått 4.9/5.0 i någon jävla undersökning gjord av norra Eurasiens absolut rötnaste och minst trovärdiga kvällstidning, Expressen.
På riktigt; läs inte den artikeln, eller något annat av Expressen (eller någon annan kvällstidning för den delen), för den framkallar grav jävla kallbrand i själ och sinne.

Kebaben, som hade herr Tony Sheikholeslamis egen "specialsås", med hemliga ingredienser, smakade otroligt otillfredställande; och det kommer från en person som ALDRIG ens låter sina medgästers rester vara i fred. Om det nu är någon utomhelsingborgslig som läser denna magnus opus så kan jag rekommendera Bella's Pizzeria i Nedre Långvinkelsbacken - 45 bagis pizzan, och du kan bomba en backe därifrån.

Nog om pizzerior.
Kutryggad haltade jag senare hem, pepp på livet fullkomligen annullerat av undermålig kebab och väder, för att fortsätta mitt arbete där, men lyckades landa smackbottom mitt i VBS digra filmutbud, närmare bestämt i Brian Andersons Epicly Later'd:



Att se denne man skata, så stor på brädan, så stabil i sina landningar, så kraftfull, graciös och andra smickrande adjektiv gjorde för min själ som en monsun gör för en torrsprucken odling. Så jag gjorde något jag i stort sett aldrig gör annars; har en session helt ensam.

Skatare kan man dela upp i två grupper; de som skatar för sig själv och de som skatar tillsammans med andra.
Jag tillhör DEFINITIVT den senare gruppen, stoket från mina peers är det som driver mig och hjälper mig föda nya idéer. Men idag drog jag ändå ut och skatade själv. Utan något riktigt mål uttänkt så snörade jag på mig mina Adidas Skate (som jag inte heller kan rekommendera, men det är en helt annat inlägg), och lämnade huset.

Pusha. Chinese nollie till manual över något litet skit.

Ha kvar bilden av BA's switch slappy från Epicly Later'd-avsnittet i huvudet. Fortsätt.

Lösa truckar - carvar i svag nedförsbacke.

Anländer till parkeringsplatsen för f.d. Nicolaiskolan och kommer på att här finns det ta mig satan flatrails:



_PRECIS_ det jag behövde. Finns det något skönare trick än en lång boardslide? Jag åker fram och tillbaka och gör boardslides på detta railet och det är så jävla underbart! Gått upp en brädstorlek, till 8.25, så alla landningar är så där gött i mitten av brädan. Gör en treflip och landar den exakt som Patrick Houngtry i början av detta Magenta-klippet:



Leende på läpparna, i själen. Några boardslides till. No comply från den fina asfalten ner på kullerstenarna. Känn texturen på underlaget, switch, hur kullerstenarna kastar omkring brädan så den i det närmaste flyter ovanför marken.

Gå hem. Lyssna på The Doors. Skriv svinlångt inlägg om något som inte kommer att påverka jordens rotation kring solen och sin egen axel.