Dagens industri

Jag kan börja med att tipsa er som sover att vakna och kolla in Fernando Bramsmark och Oski plöja hem Ultrabowl IV.

I mindre intressanta nyheter kan jag berätta att jag började min lördagkväll med detta -



- och fortsatte med ett varv på den för observanta läsare redan bekanta cyberwebbsajtsplatsen Hellaclips. Tack vare (eller på grund av?) en gårdagskväll där alkoholavhållsamheten lös med sin frånvaro, följt av en heldag med otippad produktivitet, så hade hade jag en jävla massa binär data att hela med min tid och mina tyngdsatta åsikter.

Det klipp vars tur det var att denna gången få mig att sätta gräddfil- och lökchipsen i halsen i en våldsam implodering av djupa tankar var följande webbklipp med Ishod Wair:



Ishod Wair, säger Real Skateboards Inc., har åkt hem till sin hemstad Philadelphia i ett par dagar under sommaren.

Aha, right on Ishod, gött. Men åkte du något under de dagarna då? Du är ju proffs, kanske någon proffsägd och luftkonditionerad privat inomhushall eller en nybyggd betongpark kanske? Alla dessa frågor. Hoppas Real förser oss med mer information. Okej, nu fadar texten ut, nu ska vi se:

STOPP!

Det två följande stycken som Real kommer att ge er tillkänna efter det här belyser i drygt 20 ord jävligt effektivt något som är fruktansvärt fel med dagens skateindustri.

Not only to skate the streets... but to push the areas themselves.

Alltså.

Real är ett respekterat företag. Det är inget Selfish. Det är inget Darkstar. Det är inte ens ett Plan B. Men ändå är de tvungna att förtydliga ut att Ishod Wair under sin långhelg i Philly kommer att åka sin skateboard på gatan. På självaste gatan!

Detta är det första felet med industrin, eller snarare med oss som blivit påverkade av den. Det andra felet med detta webbklipp, som i min åsikt är ypperligt stokeframanande, är att detta aldrig kommer bli mer än ett webbklipp. Detta kanske är sättet Ishod tycker om att rulla på men såhär kommer han aldrig någonsin föra sig i en part.

När Real, tillsammans med Nike, Converse och andra insett möjligheterna i att promota om sig som riktigt äkta företag(vad fan det nu ska stå för), så började de fundera på hur de snarast ska hoppa på det tåget.

Svaret är, med facit i hand, jävligt logiskt. Ishod Wair, up and coming dude, som verkar sympatisk skatar sin hemstads gator, inte bara för sitt och Real Co.'s gyllene hjärtas lust men också för att på odefinierat sätt "pusha" staden.
Att bara skata en vanlig stad, till och med på den höga nivån som Ishod Wair gör det på, har nu reducerats till inget mer än en gimmick för att måla sitt företags logo med någon slags legitimitetsfärg.

Vad är en part idag? Vad är målet med en part? I det femte avsnittet Ericly Later'd för vi höra filmare videograför Ty Evans lova oss att Koston denna gången ska visa sin riktiga sida i sin part, vilket gör mig lycklig. Men varför har han inte skatat så hittils i sina parts? Du, eller ni, som skatare, är ambassadörer för individualitet och kreativitet. Eller? Varför började alla göra k-grind till overturned 5-0 efter Fully Flared kom ut? Eller fs smith, flip ut i trendvågen efteråt? Varför är Girl-teamet på deras tredje vända i Kina för i år för att skata nybyggda marmorplazas med mark len som silke och med skateparkscurbs? Skateparksfooty är strängeligen förbjudet men det är klart mer kosher att åka jorden runt för att skata en likadan curb som råkar vara byggt utomhus?

Är det något jag missat?