10 juni 2012

Östfront(side)

Käre läsare (singular),

jag befinner mig i en säng på Piatra Craiului 41A i Oradea, Rumänien och försöker i största möjliga mån fly undan dels den helvetiska värmen, som just nu stadigt ligger på 304-305 grader Kelvin, dels (och kanske främst) den morbida mängd pollen i luften som en av farföräldrar oerhört väl omhändertagen trädgård för med sig. Att gå utanför ytterdörren innan Bolibompa kommer därför inte på fråga, så jag passar därför på att dra mitt strå till det halmhus som är Bakads webblog och dela med mig av de skaterelaterade upplevelser som en veckas Östeuropeiskt leverne hittils fört med sig.
Som man kan vänta sig så är antalet skatepulare per capita väsentligt lägre här än hemma i Suécia men det ökar tack och lov stadigt.
Stadens lyhörda ledning har uppmärksammat detta genom att givmilt låta resa två parker som jag, utan ett korn tvivel i kroppen, kan räkna till de skevaste skaterelaterade byggen som någonsin sett dagens ljus.

Den större av de två parkerna är helt byggd av plåt och nyttjar genomgående vit/orange-randig PVC-coping av baguettetjocklek. Vilken avgud som fann detta lämpligt och släppte igenom dessa planer vågar jag inte ens spekulera om, varken i skrift eller tal, i rädsla av att få min själ förevigt svärtad av en underjordens förbannelse.
Det enda som inte är totalt tondövt i denna operett av kråksång är parkens miniramp som inte bara har lyxig coping av stål utan även förärats med både böj och storlek lik minin i Bunkebergets farstu; en väldigt fin själslig förebild med andra ord.

Den mindre parken har stålcoping rakt igenom men har å andra sidan desto konstigare utförande, gräddan av vilken jag bifogat bild på nedan:



Lägg därtill ett antal quarters av huvudhöjd med böjradier på minst en sjömil och en curb som har coping hela vägen runt om och detta kornblå försök till skatepark skapar ett första intryck som nog hade avtrubbat de flesta. Curben kan jag å andra sidan inte klaga på, då copinglösningen, förutom att se förjävligt ut, endast öppnar upp för nya möjligheter (läs: chinese nollies).

En annan sak som också är väldigt svår att ens med största illvillja på något sätt vinkla negativt är Oradeas otroligt skatevänliga innerstad. Gator lena som barnrumpor, topografi som en stilla sjö och spots precis överallt. Marmorcurbs, småbanks, mjuka vågor som den starka värmen skapat i asfalten, trappor, flatytor och polejams precis överallt.

Tyvärr så är dessa ådror av möjligheter ännu relativt otömda av localsen och jag blev här om dagen ledd till en 5-stegare av några kids som med brädan i trucken spatserade hela den svaga nedförsbacken dit.
Med andra ord så finns det gott om både utrymme och behov av att mässa Bakads budskap. Språktröskeln är lyckligtvis för mig relativt överkomlig, trots att engelskan är svag bland de flesta och jag själv inte talar ett ord rumänska, då väldigt
många av en eller annan anledning är av ungersk härkomst.

Majoriteten av människorna här är otroligt vänliga och du kan i det närmaste räkna med att bli bjuden på
minst en rackabajsare med hembränd plommonsprit vart du än sätter foten. Maten här är såklart underbar och taxi hem från krogen kostar max 35 spänn.

Har ännu en veckas vistelse kvar och planerar att återkomma, den gången med fler bilder.

Visz lát,