10 juni 2012

Ursinne i hembygden ...

... Helsingborg. Gräset äro alltid grönare som Aristoteles en gång stötte ur sig i en av de blötare nätter grekland till denna dag någonsin skådat. Är det något som vi lärt oss så är det att livsreformerande situationer är något som ofta vaskas fram ur en häxbrygd av fernet och svett från den så kallade vev-dansen. Vad jag idag har lärt mig är att ovanstående scenario dessvärre inte alltid fortskrider i tidigare given utkomst. En insikt som skakar om min världsbild inte minst.

Med Göteborg som utgångspunkt som med wikipedia som facit i hand är en större stad än vad Helsingborg är så erbjuds således ett bredare sortiment och ger med detta en möjligheten att kvalitetsförsäkra en kväll i Aristoteles namn i större utsträckning än vad man kan i HBG.

Inkluderat det fantastiska umgänget som en starkt bidragande faktor till en minnesvärd kväll så lyckas Helsingborg, som av aktuell skribent i stor utsträckning har romantiserats det senaste året, kapa mig och mina oskuldsfulla intentioner vid anklarna.

Det krävdes en salig blandning av ockult samhällsmissbruk i form av snorremätartävlingar dolt genom frekvent och frenetiskt användande av en maskin som mäter slagkraft(då pratar vi inte slagkraft i vitsiga comebacks utan slagkraft som i boxning). It goes without saying att: cigaretterna låg slimmade längs öronen och tribaltatueringarna var orimligt djärva i sin utveckling från axel till underarm och jag vågar satsa mina bästa raggningsknep på att den aktuella grupperingen av folkmörker kollektivt men unisont enats om det så kallade "poppande" av piké- och skjortkragarna innan de valde att besjäla natten.

Skotten i Sarajevo i den högtidligaste av samtliga former av ära, men droppen som fick bägaren att brista i sin redan obscent överbelastade ytspänning stod en ensam sate för.

Denna grabb hade två nyinköpta drinkar i sin arsenal, han rörde sig dansant över det klibbiga och neonbelastade tramsgolvet och utförde med hjälp av sina paraplyförsedda förfriskningar en rörelse som jag helst vill beskriva som "tuffande".

Efter att ha bevittnat detta så fann jag ingen anna utväg än att tackar mitt sällskap och (be)dra mig hemåt.

Som, var man efter en likasinnat traumatisk upplevelse, sig bör.

God natt.