Hur viktigt är det egentligen med bra åkdon?
Vi har väl alla historier från vår oskuldsfulla och naiva skatebarndom, såsom att man (läs jag) limmade ihop den sönderkexade tailen med epoxy-lim, sätta dit rostiga, för långa och konstiga skruvar istället för den söndriga kingpinen, eller spika ihop den knäckta brädan med en 2x4.
Tiden då brädan inte var något mer än just en bräda. Den kunde vara trasig, men inte "oskön".
Sen hände något. Man började sätta krav på sin trickyxa. Den ska inte bara rulla, utan också svänga, och ha "pop".
Men vad är egentligen den perfekta rullbrädan? Vi har nog alla våra egna preferenser. Vissa bryr sig inte så länge det rullar. Andra (typ Ryan ShÄckler) vill ha en ny setup varje dag man skejtar. Jag däremot, för att hålla motivation och stridsanda på topp, har kommit fram till att det ultimata är följande:
1 st bräda. Den ska vara rätt storlek, med härliga kurvor man kan smeka sina späda tossor mot. Den ska vara åkt på, men inte för länge, så att snärtigheten är i perfekt symbios med mitt sinne. På denna ska det sitta ett stycke svart sandpapper utan några utstansade björnar eller påtryckta märken, men gärna en litet självkomponerat konstverk på rätt plats.
2 st truckar. Dessa är nog den viktigaste attiraljen för min sinnesfrid. Dessa ska vara REJÄLT insmorda med blod, svett och tårar. De ska ha piskats, sträckts och slitits in till den där känslan att de följer min minsta vink. Mjuka eller trasiga gummin så det svänger ordentligt. Alltså inga stela techno-truckar här inte.
4 st hjul med tillhörande kullager. För ultimat känsla ska det rassla lagom mycket här. Då man bor i en stad med ofördelaktigt underlag (läs skrovlig asfalt) så är hjul storlek medium+ det bästa valet. Mjuka hjul går fetbort, här ska det vara HÅRT. (\m/). Mjuka hjul gör det svårare att göra bert-slides och ger dessutom inte det önskade rasslet jag är ute efter. Kullagren ska rassla sådär mysigt utan att vara fyllda med grus.
Dagens setup är dock långt ifrån optimal, då truckarna både vinglar och inte svänger, hjulen är så små att minsta lilla smågrus är ett hinder att ta sig över, brädan har gått över bästföredatum med råge, greppan var av SJUKT tvivelaktig kvalitet (Fuck you, Junkyard) men hade konstverk signerade Fille och Adam påpräntade med bl.a. dick-but, pizza-π, och diverse andra tokigheter.
Så, nu har jag lättat på mitt nedtyngda hjärta och kan återgå att söka skibbfrid igen. På återseende.