8 apr. 2012

Jag ångrar ingenting.

Har man kryckor så behandlas man av massan som en 90-årig rullstolsbunden krigshjälte.

Veckan har präglats av att kaffelattedrickande solmammor* kör demolition derby med sina barnvagnar för att ge mig plats att stapla fram på samt att folk gör vågen när man går igenom en fullsatt buss, inte för att de är glada utan för att de villigt ger upp sin sittplats.

Glasögon förändrar folks intryck av en.

"Självklart att det gör det" brister ni kollektivt ut i, men det är lite stojigare än så. Efter en snabb visit i det ökända kollektivet "Pidde" i Helsingborg och besökarna bestämts sig för att det faktiskt kliade det i den gemensamma dansnerven så hamnade vi på ett häftigt uteställe. Jag startade min vanliga fonz-inspirerade vända i baren och nickade lätt åt kända ansikten som till min förvåning inte anammade mina vänskapliga gester. Klimax var när jag ansikte-mot-ansikte hälsade på en gammal tjejkompis med en frasen som christophe von värmländ hetsat mig med sen jag satte fot i Göteborg, "TJENNEE, LEGE?", varpå tjejen i fråga lägger en näsrynk av monumentala propetioner vänder sig om och går. Det går inte att besöka hemstaden efter 6 månader iklädd sin bästa Groucho Marx-imitation och tro att saker är cool beans.

*Mamma som mellan april och september sitter på utecaféer och dricker varma drycker med mönster i skummet, frekvent ackompanjerad av en tillhörande barnvagn och andra solmammor.

För att ni läst allt som jag hade att säga idag så får ni en påskfin gifbild på vovven i barnhemmet, Milton.

  create an animated gif