De är båda en kreativ aktivitet som kräver både kunskap och övning.
Liksom det finns ett mycket stort register av olika musikstilar, så finns detta också avspeglat inom skibb.
Hiphopparna är ett tekniskt duktigt släkte med stora kläder och som eftersträvar ett groove trots att det håller på med är tekniskt svårt. Dess motsvarighet finns i de techspjutsridande herrar i liknande kläder som nöter tekniskt svåra curb- och flattrick med samma eftersträvan efter det steeze som de duktiga hippetihopparna besitter.
Hårdrockarna (Metallicus Brutalis) är ett annat musikersläkte som med tighta brallor kör breställ och fullt ut. Här är det mer fart och framför allt volym som är grundtesen, och ju hårdare desto bättre. Exakt detta eftersträvar de hårfagra gossarna som på sitt stridsspjut tar sig över/under/nedför de största hindren med full volym och fart.
Jag skulle kunna fortsätta i evighet att dra paralleller, men jag tänkte avsluta med en av mina personliga favoriter. Främst skate- men också musikmässigt. The Jazz.
Jazzpjattarna sysslar med improvisation. De eftersträvar det perfekta samspelet med de övriga musikerna, och de är inte rädda att våga gå utanför ramarna. Du kan sätta vilket instrument som helst i en jazzares händer, och han kommer att improvisera fram något bra. En jazzåkare fungerar på liknande sätt. Den eftersträvar det perfekta samspelet med den omgivning den befinner sig i, och hittar gärna nya improviserade vägar för att uppnå denna välbehagande samspel. Ge ett par jazzskibbare ett hus utan tak, så kommer de att göra något med det. Som i detta klipp: