Idag, fredagen den 20:e juli, detta barnens och frodighetens år 2012, har varit en regnig jävla dag. Från morgon till kväll ösregn.
Med två omtentor lurande i vassen så spenderade jag större delen av dagen sittandes på Helsingborgs Stadsbibliotek, regnet fullkomligt vräkande ner utanför fönstret.
En stund rusade jag iväg och köpte en kebab på Frikko's gatukök, som av någon otroligt svårmotiverad anledning fått 4.9/5.0 i någon jävla undersökning gjord av norra Eurasiens absolut rötnaste och minst trovärdiga kvällstidning, Expressen.
På riktigt; läs inte den artikeln, eller något annat av Expressen (eller någon annan kvällstidning för den delen), för den framkallar grav jävla kallbrand i själ och sinne.
Kebaben, som hade herr Tony Sheikholeslamis egen "specialsås", med hemliga ingredienser, smakade otroligt otillfredställande; och det kommer från en person som ALDRIG ens låter sina medgästers rester vara i fred. Om det nu är någon utomhelsingborgslig som läser denna magnus opus så kan jag rekommendera Bella's Pizzeria i Nedre Långvinkelsbacken - 45 bagis pizzan, och du kan bomba en backe därifrån.
Nog om pizzerior.
Kutryggad haltade jag senare hem, pepp på livet fullkomligen annullerat av undermålig kebab och väder, för att fortsätta mitt arbete där, men lyckades landa smackbottom mitt i VBS digra filmutbud, närmare bestämt i Brian Andersons Epicly Later'd:
Att se denne man skata, så stor på brädan, så stabil i sina landningar, så kraftfull, graciös och andra smickrande adjektiv gjorde för min själ som en monsun gör för en torrsprucken odling. Så jag gjorde något jag i stort sett aldrig gör annars; har en session helt ensam.
Skatare kan man dela upp i två grupper; de som skatar för sig själv och de som skatar tillsammans med andra.
Jag tillhör DEFINITIVT den senare gruppen, stoket från mina peers är det som driver mig och hjälper mig föda nya idéer. Men idag drog jag ändå ut och skatade själv. Utan något riktigt mål uttänkt så snörade jag på mig mina Adidas Skate (som jag inte heller kan rekommendera, men det är en helt annat inlägg), och lämnade huset.
Pusha. Chinese nollie till manual över något litet skit.
Ha kvar bilden av BA's switch slappy från Epicly Later'd-avsnittet i huvudet. Fortsätt.
Lösa truckar - carvar i svag nedförsbacke.
Anländer till parkeringsplatsen för f.d. Nicolaiskolan och kommer på att här finns det ta mig satan flatrails:
_PRECIS_ det jag behövde. Finns det något skönare trick än en lång boardslide? Jag åker fram och tillbaka och gör boardslides på detta railet och det är så jävla underbart! Gått upp en brädstorlek, till 8.25, så alla landningar är så där gött i mitten av brädan. Gör en treflip och landar den exakt som Patrick Houngtry i början av detta Magenta-klippet:
Leende på läpparna, i själen. Några boardslides till. No comply från den fina asfalten ner på kullerstenarna. Känn texturen på underlaget, switch, hur kullerstenarna kastar omkring brädan så den i det närmaste flyter ovanför marken.
Gå hem. Lyssna på The Doors. Skriv svinlångt inlägg om något som inte kommer att påverka jordens rotation kring solen och sin egen axel.