17 juni 2012

Ett fotsteg bakåt

Liksom majoriteten av de med uppdrag att berika aktuell blogg så kommer utgångspunkt under sommaren att vara skåne. När jag häromdagen först gjorde entré, efter att under 2,5 timmar kontinuerligt berikat min buk med saliv (OBS. också refererat till som bussresan ner), så möttes jag av två kassar fyllda med mina gamla skateskor. Dessa hade enligt uppgift sovrats bort i förmån för betänkta sommarsandaletter. En resonlig man hade bränt dessa på allmän plats med fromsint som jag är så tänkte jag ta med er på en resa längs minnets krokiga led.

Vi sparkar tvärt loss med ...

Emerica Reynolds 3 Cinco de Mayo

Bortsett från den iögonfallande färgkombinationen så måste jag säga att dessa är mina minst färgstarka skor, jag har egentligen bara ett minne från dessa. Detta minne var när jag på en flat-no comply lyckades riva upp det område som folk på film brukar hålla mellan tum- och pekfinger för att utan tal uttrycka missnöje över sin kropp, ofta iförd en för slagkraften gynnande grimas.
















Emerica Templeton 3

När jag var 15 år så fick jag hela barnbidraget för första gången. Den dagen spenderade jag alla pengar på dessa skorna. Mycket går att säga angående dessa skorna, men jag flika in att jag aldrig har haft skor som hållit lika bra som dessa. Med en livslängd som borde vara uppåt 20 gånger längre än Busenitz så kan jag tänka mig att offra 3 sträck mot mönster som vanligtvis synes på adams underkläder. Jag behöver kanske inte ens säga att Ed Templeton alltid har varit en personlig favorit, för det förutsätter jag att han är för alla. Att han designat skon själv borde vara underlag nog.
















DC Court Graffik SE

Nu landar vi bland de riktiga godbitarna, dessa skorna erbjuder ungefär samma finkänslighet som Zooey Deschanel i 500 days of summer. Vi har att göra med en sula som är så hård att den i ett postapokalyptisk scenario snarare använts som verktyg / vapen än skodon. Vad jag med bilden inte lyckats framföra är hur monumentalt stor denna skon faktiskt är, genom att trä denna runt foten så fördubblar du enkelt arealen av din trampyta. Trots(läs: tack vare) dess groteska storlek så har jag aldrig känt mig så hiphop som när jag gjorde den första treflippen med dessa omringandes mina tossor. Hade Steve Williams och Dave Mayhew fått ett kärleksbarn så hade det varit jag i dessa skorna.
Det ska tilläggas att dessa införskaffades som en produkt av två defekta par av Danny Ways signaturmodell Decade som jag efter en lång runda på internet bara lyckas hitta en enda bild på.














Fallen Collective Model

Svart

och

Rosa.















Där finns ytterligare några guldkorn i mina påsar med skor så utrymme för del två finns, vi lämnar det där för nu.

Fred ut.