-kan dateras till gissningsvis 05/06 och ger därmed en gedigen inblick i mitt liv post skatedebut men långt, långt pre-kickflip, fylld med tonårsångest, oklippt frisyr och andra klichéer.
Tyckarhatten är att plagg man likväl föräras som förpliktigas med här på BKDSK och vi skall därför även förse er med våra tankar och åsikter, kanske även lite fakta men mest rena, rena lögner.
Tyckarhatten:
Detta är endast del 1 av denna spännande och meningsfulla recension
(Del 2 kommer antagligen aldrig att skrivas)
Låt 1: Circle of Fear - Smoke Blow:
Adam: Full rulle rakt ur skötet. En gammal dänga som först nådde mina tindra öron genom en 22" Grundig-teves effektfulla monosystem i samband med att finliret Tony Hawks Underground var på tapeten. Tyskt generiskt oväsen, enligt bandet själva en blandning av noise, doom, stonerrock samt hardcore, som knappast växer på en med tiden. Sångaren i bandet, MC Straßenköter, sjunger om rädslans cirkel och nu vill jag verkligen inte skriva mer om denna låten.
Låt 2: The Offsprings - All I Want:
Filip: Alla haver vi haft våran tid där avkomman var den artist som mest frekvent laddades ner från Napster, alla har vi gällt sjungit The kids aren't all right i pojkrummet och alla har vi funderat på att bleka håret till Dexter Hollands blekvita färg men ångrat sig med insikten att man kommer att se ut som Eminems och mormors kvart-i-tre-misstag. Låten i fråga blir dessvärre inte mycket bättre trots affektionsvärdet i att nasalt nynna "Uno dos tres quatro". Det enda roliga med den med sitt "Ya-ya-ya-ya-ya" börjar och slutar på samma sätt, när vi under recensionen spelar den på repeat så ger det effekten av att den är oändlig, det hjälper inte det heller.
Låt 3: Lyrics Born - Calling Out:
A: NU snackar vi! Låt tre på denna regnbågsskimrande diskus med prägel av tonårsångest och wardrobe malfunctions är ett guldkorn strösslat med funkig bassgång och Macka Dang Dangs anthem-stämma. Låten framkallar bilder av ticktackande afroamerikaner på Venice Boardwalk med partykistan över axeln även fast låten släpptes på tok för sent för att detta skulle vara något annat än en aningen fördomsfull dröm. God låt.
Låt 4: N*E*R*D - Rockstar
F: Jag har absolut ingen referens till denna artisten förutom just till denna låten vilket jag märkte, när det kom till refrängen, att jag trots allt inte hade. "You cant be me, im a rockstar. immumminatopofapoptart." etc. Den är inte riktigt så bra att den är värd en vända på spelare och inte heller så dålig att det är roligt och tufft att lyssna på den, den faller in i limbot av ickeexistens och association med puberteten. Med facit i hand så är det en låt som jag förmodar är theme-sången i boxofficesuccén Street Dreams, utöver det så finns det inte många användningsområden för denna ack så förlegade gamla låt.
Låt 5: Living Legends - War Games
A: Ännu en låt som präglat mitt liv genom att simma från stranden TH:UG till stranden jag i havet produktplacering, dock inte sämre för det. Tungvrickande lyrics å det grövsta, men inget fick mig att grinda telefonledningar som denna låten. Wikipedia säger att en "Aesop" var en av Living Legends åtta medlemmar, om detta är Aesop Rock eller endast ett namne förtäljer dock inte den extremt grundliga fact-checken jag gjorde. Hade inte mina och Living Legends vägar korsats ENDAST tack vare ett av Birdmans utpumpade hafsverk så hade jag känt mig oerhört creddig hela vägen in i märgen, men fuck you words can't hurt me.
Låt 6:Jimmy eat world - Sweatness
F: Efter att jag och mixmastern Adam diskuterat huruvida det var NHL 2002 eller 2003 som denna låten fanns med i trädde jag glajjorna över doftarn för att avhandla denna slentrianpoprocksursäkt till låt. Håll i åtanke att det krävdes minst 2 spelningar för att komma överens om ursprunget och 2 till för att formulera den första meningen men jag måste säga att denna låten är den första hittills som växt på mig när spelningarna föll in på tvåsiffrigt. Det må vara en ångest- och hormonfylld tonårsdänga, men med ett överdrag av dursång som gör den lite småtrevlig. Det är ingen låt som jag lär lyssna på på vägen hem men fortfarande en som jag hellre lyssnar på än någon av de tidigare låtarna jag fick lov att se över, det säger kanske inte allt för mycket.